I maj i år uttalade sig konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson (Mp) positivt om att införa elektroniskt assisterad röstning, men poängterade tydligt att det inte handlade om att rösta på internet. Anledningen till att det inte skulle bli aktuellt med röstning på internet är att man inte kan garantera valhemligheten. Fördelarna med ett elektroniskt assisterat röstsystem är många; det blir färre fel och tveksamheter vid röstmottagning och rösträkning, rösträkningen går fortare och det finns utrymme för stora besparingar i de administrativa kostnaderna runtomkring (speciellt påtagligt blir detta vid omräkning av röster eller omval). Idag, fredag, fattar regeringen, enligt SvD beslut om att inleda en översyn av valsystemet. Det är inte bara den elektroniska aspekten som skall undersökas, men det är den som får mest fokus. Justitieminister Beatrice Ask (M) säger att man skall utreda både elektroniskt assisterad röstning och röstning via internet. Fördelarna med det senare är att funktionshindrade skall få större möjlighet att rösta och att eftersom folk rör sig så mycket kommer ett flexiblare röstningssystem öka valdeltagandet. Hon nämner dock inte utmaningen med valhemligheten, åtminstone inte i artikeln.
IBM har nyligen släppt en färdig lösning för elektroniskt assisterad röstning som är säker, flexibel och vad man kallar för bedrägeribeständig (eller åtminstone med extremt starkt bedrägeriskydd). I Belgien använder man redan det här och nästa år skall man införa det i diverse länder (däribland Kenya!). Ett av våra amerikanska forskningslabb har jobbat många år med det här och resultatet är förtroendeingivande. Men, det här är fråga om elektroniskt assisterad röstning, inte röstning på internet. Ren internetröstning kräver att man löser helt andra praktiska frågor. Hur garanterar du att inte andra ser vad du röstar på? Hur garanterar du att inte någon står bakom dig och ser till så att du röstar på ‘rätt parti’? Och, det här är inte lätta frågeställningar!