”Rymden är stor. Du kan helt enkelt inte tro hur oerhört, enormt, ofattbart stort det är. Jag menar, du kanske tycker det är långt till det lokala apoteket, men det är bara smågrus för rymden.” (Citat:Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams.)

I år fyller IBM 100 år och det tycker jag är helt fantastiskt. Jag får små rysningar efter ryggraden när jag tänker på hur mycket som har hänt mellan 1911 och 2011.

Mina barns farfar Gunnar var född den 19 juni 1911 så han var sånär på tre dagar, lika gammal som IBM. Just nu saknar jag honom väldigt mycket. Han var tidningsman hela livet och var för mig ett levande uppslagsverk om allt mellan himmel och jord. Han älskade att dela med sig kring av och erfarenheter och tänk om man skulle ha kunnat sitta ned tillsammans med honom och prata om de här hundra åren sedda ur hans perspektiv och minnen. Kunna prata om framåtskridandet som har skett, reflektera över teknikens inträde och inte minst Internet. Gunnar dog för några år sedan och hann inte uppleva Internets utbredning helt och fullt. Jag kan tänka mig att han skulle ha varit en ivrig konsument och producent av information och fakta.

Internet har varit en av de faktorer som har inneburit störst förändringar av allt!

Själv är jag barn till första generationens IT-människor. Pappa jobbade med systemering och programmering. Att få följa med honom till jobbet och leka med hålkortsstansen var ren och skär högtid, min första kontakt med kommande yrkesval. Tekniken förändrades under mina sena tonår, fler och fler tjänster blev tillgängliga men kanske inte alltid helt enkla att använda. Jag fick ett bankomatkort. I början skulle man ange hur många hundralappar man ville ta ut från sitt konto. Maskinerna byttes ut och jag fick under en lång tid inte ut några pengar hur många gånger jag än försökte ända till den dagen en av mina kompisar såg vad jag gjorde och frågade varför jag försökte ta ut en krona ur en automat för sedlar. Hmmm, kanske inte teknikens fel, men ändå, att gå från ett gränssnitt till ett annat är inte alltid helt lätt för användaren.

Så småningom började jag jobba på Sparbankernas Datacentral där vi levererade datorkraft till (nästan) alla Sveriges Sparbanker med hjälp av IBMs stordatorer. Det var tider det! Man började prata om tillgänglighet och kapacitetsutnyttjande men fortfarande en bit mot 80-talets mitt var det vi som opererade datorerna som bestämde när de skulle tas ned för förändringar eller service, vaddå kunder?

Så småningom insåg vi vad vår service betydde för banken och dess kunder. Vi blev duktigare och duktigare på att leverera tillgänglighet och driftsstabiliteten blev så småningom vår främsta stolthet.

Åren gick, vi började kunna skicka mail utanför banken. Vi hade haft ett mailsystem under många år men man kunde bara maila internt.

Så blev det dags för Internet. Jag minns första gången jag använde en browser. Jag surfade in på Egyptiska museet i Kairo. Har alltid drömt om att komma dit så det var ett naturligt val. Det fanns bilder från deras samlingar som jag tittade på. Det tog lååång tid för varje sidladdning, men det gjorde ingenting. Jag var ju i Egypten äntligen!

Snart utvecklade banken sin första version av Internetbanken och vi på IT-avdelningen fick köra som pilotanvändare. Att kunna sitta och registrera räkningarna på nätet och betala var en härlig känsla, förutom svarstiderna…! Stabiliteten i uppkopplingen var inte den bästa så man visste heller inte alltid om den hade slutat fungera. Det var kul och frustrerande samtidigt. En gång blev jag så otålig att jag lyckades sända iväg alla räkningar dubbelt. Det tog månader att reda ut. Teknikens fel, eller?

Så blev det dags att lämna banken och börja på IBM, företaget som för mig står för teknologi i framkant parat med en fantastisk genialitet. Jag har genom åren fått jobba med många av de här teknologierna och lösningarna och inte minst fantastiska människor både hos IBM och hos våra kunder. Det senaste året har jag helt och hållet fått ägna åt våra Cloudlösningar vilket jag ser som en stor ynnest. Ynnesten att få jobba i IT-företaget som funnits i 100 år med lösningar som servar den moderna världen och framåtskridande. Kanske det vi gör just nu är och blir minst lika viktigt ur förändringssynpunkt som Internet?

Jag tror det och jag hoppas det. Jag hoppas också att vi snart uppfinner hur man reser i tiden så jag kan resa tillbaka några år och få Gunnars tankar kring det här. Det vill jag verkligen. Att få prata om en hundraåring med en annan vore grejer det!