(uppdaterad 14/1)

―     Välkommen in i spelet, Watson.

Som mycken god science fiction, är TV-serien Star Trek känd för att ha förutspått eller inspirerat till tekniska landvinningar. Motorolas första mobiltelefon i ”musselskalsdesign” inspirerades t ex av kommunikatorerna. När seriens kapten Kirk frågar datorn om en bit information om den planet de ligger i omploppsbana runt, så använder han naturligt språk, och får ett relevant svar. Jämför det med den vanliga situationen på nätet idag, där en sökning bygger på enkla nyckelord, där det man får tillbaka är en lång lista av länkar  utan förståelse av sammanhanget som frågan ställts i, och sedan får man leta efter svaret själv.

Vill man göra stora genombrott får man fokusera på en stor utmaning. Sedan (åtminstone) 1960-talet var en sådan utmaning att skapa en dator som kunde slå en mänsklig stormästare i schack, och 1997 slog IBMs schackspelande dator, Deep Blue, världsmästaren Garry Kasparov.

Nu är en utmaning att försöka bygga en dator som kan svara på frågor lika bra som den kapten Kirk har tillgång till i Star Trek. När man antar sådana utmaningar är det bra att ha ett väldefinierat mål att fokusera runt, och som klar indikation på om man lyckats. För Deep Blue var målet att vinna en riktig schack-match mot en världsmästare. Det nya målet – att vinna i Jeopardy – är på ytan en mindre glamorös bedrift, men är trots detta ett mycket svårare problem än att spela schack väl. I mitten av februari 2011 är det dags för  Watson som första dator någonsin att utmana människor i Jeopardy. För att göra testet relevant får Watson tävla mot två av programmets mest framgångsrika tävlande någonsin, Ken Jennings som vunnit 74 tävlingar på raken under perioden 2004-2005 och Brad Rutter, som vunnit mest pengar någonsin i Jeopardy – mer än tre miljoner dollar.

IBMs forskare har under fyra år utvecklat och tränat Watson. Den största utmaningen ligger i att skapa ett datasystem som kan utmana människans förmåga att snabbt, korrekt och tillförlitligt svara på frågor formulerade som människor är vana att uttrycka sig. Datorn måste inte bara förstå vad som sägs utan också kunna hantera både ironi, gåtor, underfundigheter och andra knepigheter som människor behärskar, men som datorer traditionellt sett inte hanterar så bra. Watson måste också ha kunskap inom en ofantlig mängd områden, som maträtter, populära tv-personligheter, historia och ordspråk, då datorn inte får ha någon anslutning till internet under tävlingen.

På kort sikt kommer tekniken bakom Watson också kan få användning i t ex sjukvård, för att bistå läkare att ställa diagnoser, genom att datorn kan gå igenom och analysera stora datamängder. Andra användningsområden är för kundservice på nätet eller andra former av informationstjänster.

Och nej, detta är inte HAL från Arthur C Clarkes bok/film ”År 2001″. Watson har inget medvetande, och att skapa en tänkande dator är heller inte meningen. Watson och Jeopardy-utmaningen är ett sätt att ta fram nästa generations sökverktyg som är bättre anpassade efter hur vi människor skulle vilja söka, än vad dagens sökmotorer är.

Något som skall bli riktigt spännande i fortsättningen är att se hur tekniken bakom Watson klarar sig på andra språk än engelska. För inte nog med att vi människor använder språk på ett rikt och för datorer svårbegripligt sätt i vardagslag, hur vi tänker påverkas enligt Lera Boroditsky faktiskt av vilket språk vi talar.

Ett annat intressant exempel på en söklösning inom ett avgränsat område som strävar efter att ge ett svar, snarare än lista på länkar, prova Wolfram Alpha. Stoppa t ex in en enkel andragradsekvation ”root of x^2-6x+5″.

Jag rekommenderar starkt videon Building Watson: