Sitter på färjan från Visby tillbaka till Stockholm och får ro att tänka igenom alla debatter jag har följt, själv varit med i och samtalen jag och en kollega har haft under veckan med olika personer, från tidigt på morgonen till sent på kvällen.

Sara Damber, VD Playing for Change, Harry McNeil, VD, Telge Tillväxt, och

Jolanda Van Rooijen, Corporate Citizenship and Corporate Affairs Manager, IBM Nordic

Almedalen har ett speciellt brus, som jag gillar. Det jag värdesätter mest är den öppna dialogen man kan ha med politiker, personer från civilsamhället och näringslivet. Om man ser på Almedalen som ett koncept, så skulle det inte vara möjligt i många andra länder där mänskliga rättigheter och yttrandefrihet inte respekteras och där partiordföranden inte skulle kunna hålla tal kl. 19.00 i Almedalsparken, utan omfattande säkerhetskontroller.

Det jag dock saknar är en mångfald. Och då menar jag människor som inte har sina rötter i Sverige. Det finns endast ett synligt trosamfund representerat. Det finns också fler intresseorganisationer som blickar långt borta över gränserna i sina aktiviteter, än de som fokuserar på samhällsutmaningar i Sverige. Det som Johan Oljekvist, Fryhusets vd, nämnde var att andelen talare i Almedalen med utomnordeuropeisk bakgrund var mindre än 1 % och att hälften av dessa kom från Fryshuset. Då finns det mycket inkluderande kvar för nästa år.

En annan iakttagelse är att skoldebatten inte efterlyser en vision om vart skolan är på väg, till 2015 eller 2020, och hur man når dit. En hel del stuprör, få hängrännor! Målet med Almedalen är dock att knyta kontakter så att hängrännor uppstår.

Självklart tycker jag att lärare ska ha bra arbetsvillkor och att elever ska nå sina mål i de olika ämnena. Det ska också finnas moderna arbetsredskap och modern utrustning på plats i skolan – för alla.

Men sen, vad vill man sen? Hur passar skolans utveckling in i den övergripande debatten om att Sverige ska vara världens ledande Innovationssamhälle? Kommer vi i mål genom att lägga till Kinesiska? (Det land som Sverige gör i särklass mest affärer med är Tyskland. Väldigt få elever ser nyttan i att lära sig detta språk nu för tiden.)

IBM har en vision om en smartare planet där innovation och entreprenörskap är en naturlig del. Men om vi ska skapa en helhetssyn för ett innovativt samhälle ska man inte enbart fokusera på den tekniska utvecklingen där man skapar intelligenta, interconnectade (sammankopplade) och instrumenterade lösningar. Tittar man på ett samhälle som ”a system of systems” eller holistiskt, så bör man även inkludera att medborgare ska vara informerade, involverade och inspirerade. Då blir det naturligt att IBM har inlett ett samarbete med Malmö Högskola kring socialt entreprenörskap.

I skoldebatten lyftes tyvärr inte entreprenörskap fram alls. Inte helt förvånande, om jag tänker efter. Tanken lever inte i elevernas vardag. Det finns ingen ”sense of urgency”. Elever tog inte upp entreprenörskap, som ett ämne som de skulle vilja lära sig mera av, i rapporten som Lärarnas Riksförbund/SECO presenterade. Deltagarna i IBMs ungdomschatt Smartare Sverige tog upp frågan om hur man kan få ett sommarjobb. Frågan hur man kan skapa sig ett eget sommarjobb ställdes aldrig. I Almedalen är det många parallella debatter, som alla tävlar om deltagarnas uppmärksamhet. Entreprenörskapsseminarierna drog där det kortaste strået och var sämre besökta än genomsnittet. Dessutom lyste unga med sin frånvaro där.

Det är ett mycket bra steg att det nya gymnasieprogrammet innehåller entreprenörskap eller enterprenöriellt lärande, som ett nytt sätt att verka. Det räcker dock inte med att lägga in det i läroplanen om varje skola kan tolka det olika. Jag kan tänka mig att lärare kan känna sig handfallna inför hur de ska anamma ett nytt sätt att lära ut eller lära ut vissa delar av affärsmannaskap, om man själv inte har den erfarenheten.

Jag är glad att jag diskuterade frågan med ett kommunalråd igår. Vi diskuterade vad näringslivet kan göra för att bidra till utvecklingen i skolan och hur lärare kan stöttas. Det finns en öppenhet inför att ta emot den intraprenöriella[1] kompetensen från näringslivet. Där har jag en fin hängränna med mig hem, som kan finslipas över sommaren, och med all säkerhet installeras till hösten.

Skön semester till er alla.