Hur tänkte du där, Watson?

27 november 2012

Min mellanstadielärare berättade en sedelärande historia om en man under medeltiden som hävdade att han han läst alla böcker som fanns, sedan dog han. Meningen var att vi skulle förstå att det inte räcker att stoppa in kunskap i huvudet, man måste använda den till något nyttigt också – om så bara att berätta vad man lärt sig av alla dessa böcker. Jag har ofta funderat över detta, dels därför att det faktiskt fanns en tid då man kunde ha läst alla böcker i (väst)världen, dels därför att den samlade mänskliga erfarenheten som böcker innehåller inte gör mycket nytta om man inte tillämpar den på något sätt. (Det finns naturligtvis ett egenvärde i att läsa böcker och i annat lärande, en njutning, en självbelöning, och en potential att göra oss till bättre människor, men vi lägger det åt sidan för ett ögonblick).

Det uppenbara – Watson som superuppslagsverk

Till skillnad från min medeltida läsarfrände så finns det numera ingen chans att sätta sig in i all litteratur på många av de områden där människans kunskap går igenom en veritabel supernova av vetande, t ex genetik, bioinformatik och medicin. Det kommer en ständig ström av data om hur vi människor fungerar, från gener, via proteiner, celler, organ, kropp, livsstil, hjärnans funktioner och system, till hur vi samverkar i grupper och samhälle. Därför är Watson ett eftertraktat hjälpmedel för att snabbt ställa diagnoser utifrån stora mängder patientdata och de senaste rönen inom vetenskapen. Bakgrunden till diagnosen redovisas, så när läkaren undrar vad den baseras på kan hon/han följa referenser och själv skaffa sig en uppfattning.

Det senaste – Watson som metodlärare, mentor och elev

Ett nytt användningsområde för Watson inom hälso- och sjukvård är som ett hjälpmedel för att lära blivande sjukvårdspersonal hur man skall tänka när man ställer en diagnos. De får jobba med exempelfall, analysera dem, arbeta fram hypoteser och sedan leta stöd för sina diagnoser och föreslagna behandlingar i material som inkluderar de allra senaste medicinska rönen.

Det är viktigt att lära eleverna att tänka själva. Att lära dem hur man skall tänka och resonera. Watson lär ut metoderna, men lär sig samtidigt hur man lär ut metoderna. Som varje god lärare utvecklas Watson pedagogiskt med varje ny elev systemet möter.

Fråga inför framtiden: Hur mycket måste jag veta?

Om man vet för lite, så är det svårt att veta vad man skall leta efter, det är svårt att förstå svaren man hittar, och det är svårt att komma ihåg dem och utöka sitt vetande. Är man van att bli serverad färdiga svar, är risken stor att man inte ifrågasätter rimligheten i dem, och man blir lätt ett offer för felaktig information. De som utvecklar Watson säger ”The shift is clearly away from memorization and towards critical thinking”, och det är den andra halvan av den meningen vi som samhälle måste komma ihåg att lära ut.

När jag började skriva detta inlägg fick jag höra att det redan hänt något med ”våra barn”. Enligt en orolig lärare på nära håll, är generationen som nu börjar på universiteten i Sverige annorlunda än något han sett tidigare. De har tappat förmågan att tänka själva och ha en egen åsikt. När han ställer frågor av typen ”vad tycker ni”, ”vad tror ni händer”, ”hur skulle ni göra” utan att låta eleverna använda mobil eller dator så är de helt handfallna. De är så vana vid att hitta allt färdigtuggat på nätet att de inte kan tänka själva.

Att dagens elever överlag är svagare i matematik än föregående generationer, är ingen nyhet på civilingenjörsutbildningar. Inledande kurser får ägnas åt sådant som skulle gjorts på gymnasium eller tidigare. Men det sa man till oss också 1983, så det problemet kanske går tillbaka ända till tidigt 70-tal. Att stå så handfallen när man ombeds tänka själv, är dock något nytt.

Så även om Watson i sin nya roll kommer att hjälpa blivande sjukvårdspersonal med hur de skall tänka, så hoppas jag att vi inte glömmer bort att förse de yngre generationerna med en god grund av utantillvetande att börja från och att hänga upp svaren på, ett sunt skeptiskt tänkande och vetenskapliga metoder. De måste kunna tänka själva. Kanske skolan måste ha mer ämnen och uppgifter där inte svaren finns i facit?

Vad tror ni?

 

Vi känner till omkring 12.000 sjukdomar, informationsmängden inom medicin fördubblas vart femte år, http://www.ensmartareplanet.se/2012/05/02/vad-har-watson-sysslat-med-sedan-jeopardy/

Några länkar att fundera på:

Press release: Cleveland Clinic and IBM Work to Advance Watson’s Use in the Medical Training Field

IBM Journal of Research and Development: This is Watson

IBM Journal of Research and Development: Technologies for Healthcare Transformation

Intressanta tankar:

Ray Kurzweil How to Create a Mind

Andrew McAfee: Are droids taking our jobs?

Detta inlägg postades under kategorierna En smartare planet, Innovation.
Du kan följa svar via RSS-flödet, lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.


Dela:

Lämna en kommentar