Klinisk forskning och utbildning i framtidens vårdlandskap

2 februari 2012

Ett nytt vårdlandskap växer fram, vilket ger nya förutsättningar för forskning och utbildning inom medicin. För att vi ska kunna utveckla nya behandlingar med hjälp av forskning behöver vi nå stora grupper av patienter. Ju fler patienter desto bättre och mer individualiserad vård kan vi erbjuda.

Frågan är hur vi ska låta forskare och andra viktiga aktörer inom branschen på bästa möjliga sätt få tillgång till patienter i hälso- och sjukvården, och hur forskning och utbildning samt innovation främjas och implementeras i framtidens hälso- och sjukvård?

Med de frågorna som grund bjöd Harriet Wallberg-Henriksson, Rektor för Karolinska Institutet (KI), den 31 januari in till ett symposium som samlade politiker, representanter för näringslivet och akademiker under samma tak. Syftet var att skapa ett konstruktivt forum samt söka svar på frågorna ovan. Vi placerades runt små bord med iPads som vi kunde använda för att skicka in idéer, frågor, sakupplysningar och kommentarer i realtid. Det blev ett väldigt interaktivt tillfälle.

Forskningsminister Jan Björklund inledde symposiet med att betona vikten av samarbetet Akademi- Sjukvård- Industri för Sverige. Vårdlandskapet utvecklas snabbt och kostnadseffektivitet är ledstjärnan, samtidigt som fler privata vårdaktörer kommer till. Denna utveckling är ett hot för klinisk forskning och industrin, då det har det inneburit en minskad patienttillgång och halverat antal kliniska prövningar de senaste 6 åren. Vad staten avser göra för att vända trenden är: tydligare villkor för ALF-medel, mer samarbete med industrin och tydliga utvärderingskriterier.

Efter Jan Björklunds inledning fortsatte Harriet Wallberg med att sätta KI:s uppdrag i förhållande till vårdlandskapets utveckling. Slutsatsen blev att det krävs en ny struktur för framtiden. Hennes förslag var att klinisk forskning och utbildning ingår i vårdbeställningsavtalen, en sammanhållen informatikkedja skaffas, samtidigt som system inrättas för uppföljning av vårdgivare och den forsknings- och utbildningskvalitet som levereras.

Anders Ekblom, Executive VP, AstraZeneca, talade sedan om hur läkemedelsindustrin söker hög produktivitet och vetenskaplig excellens hos sina partners i de nyare och mer virtuella R&D organisationerna. Här kan Sverige genom register och patientjournaler, och framför allt långsiktiga befolkningsstudier differentiera sig. Det krävs kompatibla elektroniska journaler och informationskällor för att skapa en sammanhållen informatikkedja.

Gunnar Nemeth, Capio, påpekade slutligen hur privata vårdgivare med förutsägbara patientgrupper inom de stora folksjukdomarna är välorganiserade och därför blir en viktig del i den framtida kliniska forskningen. Gunnar betonade även vikten av sammanhållen informatikkedja, dock av integritetsskäl utan integrering av vårdgivare men med avpersonifierad data som underlag. Helt enkelt, forskning för patienter och inte tvärtom.

Jag ser väldigt mycket fram emot den sammanfattande rapporten från symposiet, med alla bordens frågor, kommenterar idéer och sakupplysningar.

Min egen reflektion är att alla aktörer är enade om att ett nytt mer komplext vårdlandskap växer fram. Verksamhetsmodeller måste därmed förändras och en sammanhållen informatikkedja, för bättre insikt, måste skapas. Vi måste frigöra det värde som finns i aktörernas system samt börja jobba i ett innovativt nätverk med virtuella organisationsformer.

Lyckas vi med det kan vi ha ett integrerat ekosystem baserat på forskning i världsklass och klinisk infrastruktur i form av nationella kvalitetsregister, biobanker och patientdata som möter framtidens krav och internationella konkurrens utan problem.

Vad tycker ni? Kommentera gärna!

Detta inlägg postades under kategorierna Innovation, Smartare sjukvård & Life Science.
Du kan följa svar via RSS-flödet, lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.


Dela:

Lämna en kommentar